En personlig fundering:
Är det verkligen sant att syrenivån
i atmosfären upprätthålls av växterna? Av växternas
blad och algerna i havet. På mig låter det konstigt.
Växterna binder ju mycket syre i kolhydraterna som de lagrar.
Min hypotes, helt utan vetenskapliga bevis, är att nivån
upprätthålls av ångtrycket över vatten.
Vattenytan är enorm om tänker på alla små
vattendroppar i molnen, allt regn som faller ner, all bladyta som
blir blöt, all utandningsluft, alla vattendrag, alla vattenpölar
och alla vågor med skum i havet. På denna enorma
yta verkar lufttrycket.
I en kolsyrad läskedrycksflaska råder en jämvikt
mellan kolsyran i läskedrycken och koldioxiden i luften under
flaskans kapsyl. När flaskan öppnas minskar trycket och
koldioxiden som funnits kemiskt bunden i kolsyran ger sig iväg
och en ny jämviktssituation uppstår i läskedrycken.
Endast en omätbar mängd kolsyra blir kvar i flaskan.
I vatten finns fritt syre som man kan iaktta som små syrgasbubblor
som bildas när vattnet värms. Vid 80ºC är det
fria syret borta. Varför bör det inte även
här bildas en jämvikt mellan vattensyret och syrgasen
i luften? Eller mellan föreningen vatten och syrgasen i luften
analogt med kolsyran och koldioxiden? Vatten finns i enorma mängder
och den totala vattenytan är ännu mera ofattbar. Därigenom
kan jämviktskonstanten vara oerhört liten men ändå
ge en skaplig syrgashalt i luften.
Då kan man naturligtvis fråga sig vad det är
som upprätthåller kvävgasnivån? Det enkla
svaret på det är att kvävet liksom syret fanns där
vid jordens tillblivelse. Medan kväveatomerna i kvävgasen,
med sin starka trippelbindning ,inte kunde binda sig till något
annat grundämne, lyckades syret eftersom syreatomerna hittade
villiga partners i väteatomerna, varigenom mycket stabila kombinationer
uppstod i form av vattenmolekyler.
Ulf Lögdahl
