Symbol |
B |
Oxidationstal |
+3 |
Densitet |
2,35 kg/dm3 |
Smältpunkt |
2075°C |
Kokpunkt |
4000°C |
Upptäckt |
Borföreningar har varit kända i tusentals år, men grundämnet upptäcktes inte förrän 1808 av engelsmannen Sir Humphry Davy och av fransmännen Gay-Lussac och Thenard. |
Egenskaper |
Bor har intressanta optiska egenskaper speciellt för infrarött ljus. Bor är en dålig elektrisk ledare vid rumstemperatur men en god ledare vid högre temperaturer. |
Användning |
I fyrverkerier används bor för att ge gröna effekter. Bornitrid, BN, kan används för att göra material hårda som diamant. När borhydriderna oxiderar frigörs så stora mängder energi att de är intressanta som raketbränsle |
Förekomst |
Bor förekommer inte i ren form i naturen utan som borsyra i vulkaniska springbrunnar samt som borater i borax och colemanit. Stora boraxförekomster finns i Turkiet. Malmerna kernit och tinkal som innehåller borax är funna i Mohaveöknen. |
Framställning |
Rent bor framställs i elektriska ugnar där bortriklorid eller tribromid reduceras med vätgas. |
Övrigt |
Namnet härstammar från arabiskans buraq eller persiskans burah. Grundämnet bor och dess föreningar är inte särskilt giftiga. |
|