Symbol |
Bi |
Oxidationstal |
+3 eller +5 |
Densitet |
9,75 kg/dm3 |
Smältpunkt |
271°C |
Kokpunkt |
1564°C |
Upptäckt |
Långt tillbaka kunde man inte skilja på ämnena vismut, bly och tenn. Det var fransmannen Claude Geoffroy d.y. som 1753 visade att vismut var ett eget grundämne. |
Egenskaper |
Vismut är en bräcklig, kristalliskt vit metall som stöter i skärt. Bi har mycket hög elektrisk resistens, samt den lägsta värmeledningsförmågan av alla metaller näst kvicksilver. |
Användning |
Vismutlegeringar med tenn eller kadmium får låg smältpunkt vilket används för att upptäcka och släcka eld. När vismut upphettas brinner den med blå låga som avger gul oxidrök. Vismutoxiklorid används ofta i kosmetika. |
Förekomst |
Den förekommer i ren form i naturen. Den förekommer också i mineralen vismunit, vismutglans och vismit som bryts i Peru, Japan, Mexico och Kanada. |
Framställning |
På många platser där tenn, bly, silver och guld utvinns får man vismut som biprodukt |
Övrigt |
Namnet kommer från tyskans weisse Masse- vit massa. |
|