Upptäckt |
Kadmium upptäcktes 1817 av tysken Strohmeyer som en
förorening i zinkkarbonat. |
Egenskaper |
Kadmium är en mjuk, blåvit metall som lätt kan skäras med
kniv. |
Användning |
Några av dess legeringar har mycket låg smältpunkt.
Kadmium används i Ni-Cd-batterier, men mest till att
elektrogalvanisera plåt. Det förekommer också ofta i lödmaterial
t.ex. silverlod som ska handhas med försiktighet eftersom
kadmium och dess föreningar är giftiga. |
Förekomst |
Kadmium förekommer ofta i små mängder i zinkmalm, t.ex.
spalerit, ZnS. Greenockit är det enda mineral som alltid
innehåller kadmium. |
Framställning |
Nästan allt kadmium utvinns som biprodukt vid behandling av
zink-, koppar- och blymalm. |
Övrigt |
Namnet kommer från latinets cadmia, vilket är det gamla namnet
för calamin, zinkkarbonat. Urlakning av kadmium i ett vattendrag
i Japan orsakade den s.k. aj-aj-sjukan hos dem som drack av
vattnet eller åt grönsaker odlade i närheten av vattendraget.
Skelettets ben vittrade sönder och gick lätt av vilket orsakade
stora smärtor. |