Symbol |
Cd |
Oxidationstal |
+2 |
Densitet |
8,65 kg/dm3 |
Smältpunkt |
321°C |
Kokpunkt |
767°C |
Upptäckt |
Kadmium upptäcktes 1817 av tysken Strohmeyer som en förorening i zinkkarbonat. |
Egenskaper |
Kadmium är en mjuk, blåvit metall som lätt kan skäras med kniv. |
Användning |
Några av dess legeringar har mycket låg smältpunkt. Kadmium används i Ni-Cd-batterier, men mest till att elektrogalvanisera plåt. Det förekommer också ofta i lödmaterial t.ex. silverlod som ska handhas med försiktighet eftersom kadmium och dess föreningar är giftiga. |
Förekomst |
Kadmium förekommer ofta i små mängder i zinkmalm, t.ex. spalerit, ZnS. Greenockit är det enda mineral som alltid innehåller kadmium. |
Framställning |
Nästan allt kadmium utvinns som biprodukt vid behandling av zink-, koppar- och blymalm. |
Övrigt |
Namnet kommer från latinets cadmia, vilket är det gamla namnet för calamin, zinkkarbonat. Urlakning av kadmium i ett vattendrag i Japan orsakade den s.k. aj-aj-sjukan hos dem som drack av vattnet eller åt grönsaker odlade i närheten av vattendraget. Skelettets ben vittrade sönder och gick lätt av vilket orsakade stora smärtor. |
|