Symbol |
F |
Oxidationstal |
-1 |
Densitet |
0,0017
kg/dm3 |
Smältpunkt |
-219,6°C |
Kokpunkt |
-188,1°C |
Upptäckt |
Redan under 1600-talet var det känt
att mineralet fluorspat behandlat med syra
etsade glas. I slutet av 1700-talet och början
av 1800-talet experimenterade många upptäckare
med fluorvätesyra, HF, bl.a. svensken Scheele,
engelsmannen Davy och fransmännen Gay-Lussac, Lavoisier
och Thenard. Några experiment slutade med tragedier.
Den som slutligen lyckades isolera fluor var fransmannen
Moison år 1886. |
Egenskaper |
Fluor, som är en ljusgul gas, är
det mest reaktionsbenägna ämne som finns.
Fluor reagerar med metaller,
glas, keramik och kol. Även. vatten brinner i fluor
med ljus låga. Man har numera full teknisk kontroll
av framställningen och transporterna av det farliga
ämnet. |
Användning |
Fluor används mycket för att
etsa lampglas, för luft och vattenrening och som
tillsats i dricksvatten för stärka emaljen
i barns tänder. Eftersom fluor kan ersätta
väte i organiska föreningar kommer antalet
fluorföreningar att öka astronomiskt. Föreningar
med ädelgaserna xenon, radon och krypton har framställts. |
Förekomst |
Fluor finns i många mineral men
mest i fluorspat CaF2 och cryolit Na2AlF6. |
Framställning |
Dagens framställning görs enligt
Moisons metod genom elektrolys
av kaliumvätefluorid i anhydridfluorid i ett kärl
av metall
eller genomskinlig fluorspat. |
Övrigt |
Namnet kommer från latinets fleure
som betyder flöde. Fluor är extremt giftigt.
Gränsvärdet är mycket lågt, mindre än 0,1 ppm. För att man ska upptäcka den stickande
lukten av denna gas räcker det med 0,02 ppm. |
|