Upptäckt |
Av Hafnia- det latinska namnet på Köpenhamn, där ämnet
upptäcktes 1923 av dansken D. Coster och ungraren George de
Hevesy. På basis av Bohrs atomteori förväntades hafnium
förekomma tillsammans med zirkonium vilket slutligen visade sig
vara riktigt. Det identifierades spektroskopiskt i mineralet zirkon
från Norge. Hevesy och Janzen lyckades senare separera ut
hafniumkaliumfluorid genom upprepade omkristalliseringar.
Metalliskt hafnium utvanns första gången av van Arkel och de
Boer genom att låta hafniumtetrajodidånga passera över
upphettade wolframtrådar. |
Egenskaper |
Metallen är böjlig med briljant silverlyster. Mycket ren
hafniummetall kan självantända i luft. Det innebär att metallen
måste maskinbearbetas med försiktighet. |
Användning |
Hafnium har mycket bra förmåga att absorbera neutroner och
är extremt korrosionsbeständig. Därför används hafnium i
kärnkraftverkens regulatorstavar. Hafnium legeras ofta med
andra metaller som järn, titan, niob och tantal. |
Förekomst |
De flesta zirkoniummineralen innehåller 1 - 5% hafnium. |
Framställning |
Nästan allt hafnium framställs idag genom att man reducerar
hafniumtetraklorid med magnesium eller natrium. Av alla metaller är hafnium och zirkonium de som är svårast att separera. |
Övrigt |
Hafniums gränsvärde i luft är 0,5 mg/m3. |