Symbol |
Nb |
Oxidationstal |
+3 eller +5 |
Densitet |
8,57 kg/dm3 |
Smältpunkt |
2477°C |
Kokpunkt |
4744°C |
Upptäckt |
Engelsmannen Hatchett upptäckte ämnet niob år 1801 i en malm som den förste guvenören i Connecticut, John Winthrop the Younger, skickat 100 år tidigare. Metallen preparerades första gången av svensken Blomstrand år 1864. Namnet niob fastslogs först år 1950. Fortfarande kallas ämnet ofta "columbium" i USA. |
Egenskaper |
Det är en skinande vit, mjuk och böjlig metall, som blir blåaktig om den förvaras länge i rumstemperatur. Oxidationen börjar vid 200°C och fortsätter sedan om temperaturen sjunker. Metallen har supraledande egenskaper. |
Användning |
Många ton av niob har använts i avancerade konstuktioner till rymdprojekt, t.ex. Geminiprojektet. Supermagneter kan tillverkas med supraledande Ni-Zr-ledningar. Det starka magnetfältet hjälper då till att hålla kvar strömmen. Man hoppas mycket på att kunna använda denna teknik i storskaliga elektriska krafverk. |
Förekomst |
Niobit, niobit-tantalit, pyroklorit och euxenit innehåller alla niob och bryts i Kanada, Brasilien, Nigeria, Zaire och Ryssland. |
Framställning |
Metallen förekommer ofta tillsammans med tantal från vilken den måste isoleras. Den kan sedan prepareas på många sätt t.ex. genom att man reducerar niobklorid med vätgas. |
Övrigt |
Namnet kommer från den grekiska mytologin. Niobe var dotter till Tantalus. |
|