Symbol |
Pa |
Oxidationstal |
+4 eller +5 |
Densitet |
15,4 kg/dm3 |
Smältpunkt |
1572°C |
Kokpunkt |
osäker |
Upptäckt |
Den första av protaktiniums isotoper som upptäcktes var 234Pa, en kortlivad sönderfallsprodukt till uran ( 238U-serien). De identifierades av tyskarna Fajans och Gohring 1913. De kallade ämnet brevium. När den mer långlivade isotopen 231 Pa identifierades av tyskarna Hahn och Meitner 1913. gav de ämnet namnet protoactinium. Det förkortades 1949 till protaktinium. Det var först 1934 som tysken Grosse kunde framställa rent protaktinium. |
Egenskaper |
Protaktinium har ljus metallyster som bevaras en tid i luft. 20 isotoper är kända. Metallen är supraledande under 1,4°K dvs under -271,7°C. Flera protaktiniumföreningar är kända, de flesta färgade. Ämnet är mycket giftigt och kräver speciell behandling liknande den för plutonium. |
Användning |
Ämnet kan användas som alfa-strålande preparat. |
Förekomst |
Protaktinium finns i pechblände i en halt av 1 del på 10 miljoner. I Zaire har malm med 3 delar på 10 miljoner hittats. |
Framställning |
1961 framställde den brittiska atommyndigheten i en 12-stegsprocess 125 g protaktinium ur 60 ton förbrukat kärnmaterial. |
Övrigt |
Namnet är taget från grekiskans protos som betyder först. |
|