Symbol |
Re |
Oxidationstal |
+4, +6 eller +7 |
Densitet |
21,0 kg/dm3 |
Smältpunkt |
3186°C |
Kokpunkt |
5596°C |
Upptäckt |
Äran av att ha upptäckt rhenium tillkommer vanligtvis Noddack, Tacke och Berg som 1925 tillkännagav att de registrerat ämnet i platinamalm. De hade också funnit ämnet i gadolenit och molybdenit. Genom att upparbeta 660 kg molybdenit lyckades de 1928 framställa 1 gram rhenium. |
Egenskaper |
Metallen har en silvrig lyster. Dess densitet är mycket hög, nummer fyra av grundämnena, och bland ämnena med höga smältpunkter hamnar den som nummer tre efter kol och wolfram. Den har också många andra betydelsefulla egenskaper. Glödgad är den mycket smidbar och kan rullas och pressas. Naturligt rhenium är en blandning av två isotoper. Tjugosex andra instabila isotoper är funna. |
Användning |
Legeringar med wolfram och molybden är mycket värdefulla. De används i trådar i massspektrometrar. Rhenium-molybdenlegeing är supraledande under 10°K (-263°C). Rhenium-wolframlegering används för mätning av höga temperaturer upp till 2200°C. Rheniumkatalysatorer är mycket motståndskrafiga mot kväve, svavel och fosfor och används därför i tillverkningen av högklassiga kemikalier. |
Förekomst |
Rhenium förekommer inte fritt i naturen och inte heller i något för rhenium specifikt mineral. Ämnet är utspritt i jordskorpan som beräknas innehålla 0,1%. Rhenium framställs idag huvudsakligen ur molybdenit och kopparsulfidmalm. |
Framställning |
Rheniummetall framställs genom reduktion av ammoniumperrhenat med väte vid hög temperatur. |
Övrigt |
Rhenium säljs mestadels i pulverform. Eftersom giftigheten inte är utforskad ska rhenium handhas med försiktighet. Namnet kommer av latinets Rhenus som betyder floden Rhen. |
|