Symbol |
Sr |
Oxidationstal |
+2 |
Densitet |
2,54 kg/dm3 |
Smältpunkt |
777°C |
Kokpunkt |
1382°C |
Upptäckt |
Skotten Adair Crawford upptäckte 1890 ett nytt mineral strontianit som skilde från andra bariummineral t.ex. baryta. Det var engelsmannen Davy som 1808 isolerade metallen genom elektrolys. |
Egenskaper |
Metallen är mjukare än kalcium och sönderdelar vatten våldsammare. Tre former av strontium förekommer med övergångstemperaturerna 235°C och 540°C. Metallen måste förvaras i syrefri vätska t.ex. fotogen för att inte oxidera. Ett snitt med en kniv ger en silvrig yta som snabbt oxiderar i en gulaktig färg. Metallen självantänder i luft. Naturligt strontium är en blandning av fyra stabila isotoper. 16 radioaktiva isotoper är kända. |
Användning |
Flyktiga strontiumsalter ger vackra högröda färger i fyrverkerier.Den mest kända isotopen är 90Sr med halveringstiden 29 år. Den utgör ett hälsoproblem vid atombombssprängningar och i avfallet från kärnkraftverk. Men eftersom den är den mest långlivade betasönderfallande isotopen kommer den till användning i rymdraketer, i avlägsna väderstationer och i navigationsbojar som kraftkälla. Den huvudsakliga användningen för strontium är till TV-bildrör. Strontiumtitanit är ett optiskt intressant material med extremt högt brytningsindex och en ljusspridning som är större än diamantens. Den används som ädelsten, men är mycket mjuk. |
Förekomst |
Förekommer i mineralen celestit, SrSO4 och strontianit, SrCO3. |
Framställning |
Metallen kan framställas genom elektrolys av smält strontiumklorid blandad med kaliumklorid eller genom att reducera strontiumoxid med aluminium i vakuum i en temperatur nära strontiums kokpunkt. |
Övrigt |
Namnet kommer från Strontian, stad i Skottland. |
|