Symbol |
Ta |
Oxidationstal |
+5 |
Densitet |
16,7 kg/dm3 |
Smältpunkt |
3017°C |
Kokpunkt |
5458°C |
Upptäckt |
Upptäcktes 1802 av svensken Ekeberg. Många kemister ansåg att tantal och niob var samma ämne ända tills fransmännen Rose och Marinac visade att niobsyra och tantalsyra är två olika syror. Den första riktigt rena tantalmetallen framställdes inte förrän 1903 av tysken von Bolton. |
Egenskaper |
Tantal är en grå, tung och mycket hård metall. Ren tantal är smidbar och kan dras ut i långa trådar. Den är mycket motståndskraftig mot kemiska föreningar i temperaturer under 150°C. Tantal angrips bara av fluorvätesyra och fri svaveltrioxid. Högre smältpunkt har bara wolfram och rhenium. |
Användning |
Tantal används i legeringar för att dessa ska få hög smältpunkt, stor styrka och god smidbarhet. Vetenskapsmän i Los Alamos i USA har tillverkat ett kompositmaterial, tantalkarbidgrafit, som sägs vara det hårdaste ämne som någonsin framställts. Mest används tantal till att göra elektrolytkärl och till vakuumsmältugnar. Metallen används också till kemisk apparatur, kirurgiska instrument, kärnreaktorer, flygplan och missiler. Tantaloxid ger glas mycket högt brytningsindex och används därför i kameralinser. |
Förekomst |
Tantal förekommer i mineralet tantalit som är funnet i Australien, Mozambique, Thailand, Portugal, Nigeria och Kanada. |
Framställning |
Att skilja tantal från niob är svårt och och måste göras i många komplicerade steg. Kommersiellt framställs tantal genom elektrolys av kaliumfluortantalat. |
Övrigt |
Namnet från grekiskans Tantalos, mytologisk figur, fader till Niobe. Tantal är en totalt ofarlig metall. |
|