Symbol |
V |
Oxidationstal |
+2 till +5 |
Densitet |
6,11 kg/dm3 |
Smältpunkt |
1910°C |
Kokpunkt |
3407°C |
Upptäckt |
Vanadin upptäcktes av del Rio 1801. Oturligt meddelade en fransk kemist att ämnet bara var förorenat krom, vilket del Rio accepterade. Grundämnet återupptäcktes 1830 av svensken Sefström. Det framställdes i nästan ren form 1867 av Roscoe och i ännu renare form (99,8%) 1927. |
Egenskaper |
Rent vanadin är en skinande vit metall som är mjuk och smidig. Den motstår alkalier, svavelsyra, saltsyra och saltvatten men oxiderar snabbt över 660°C. Naturligt vanadin är en blandning av två isotoper, 0,24% 50V och 99,76% 51V, där 50V är svagt radioaktivt. Nio andra isotoper är kända. |
Användning |
Ungefär 80% av vanadinet används till att legera stål till verktyg. Vanadinoxid används i keramik och som katalysator. |
Förekomst |
Man har funnit Vanadin i mer än 65 olika mineral av vilka carnotit, roscoetit, vanadinit och patronit är de viktigaste. Vanadin hittas i en del järnmalmer och förekommer också i komplexa organiska föreningar i råolja. Metallen har hittats i en del meteoriter. |
Framställning |
Mycket rent vanadin kan nu framställas genom att att reducera vanadinoxid, V2O5, med kalcium i ett tryckkärl. |
Övrigt |
Sefström uppkallade ämnet efter den skandinaviska gudinnan Vanadis på grund av ämnets vackra färger.Vanadin och dess föreningar är giftiga. |
|