Symbol |
Yb |
Oxidationstal |
+2 eller +3 |
Densitet |
6,9 kg/dm3 |
Smältpunkt |
824°C |
Kokpunkt |
1196°C |
Upptäckt |
År 1878 upptäckte fransmannen Marinac en ny komponent i jordartsmineralet erbia som han kallade ytterbia. Fransmannen Urbain separerade 1907 ytterbia i två delar som han kallade neoytterbia och lutecia. Grundämnena i dessa jordarter är nu kända som ytterbium och lutetium. |
Egenskaper |
Metallen har en ljus, silvrig lyster. Den är mjuk, smidbar och mycket böjlig. Trots att ämnet är ganska stabilt bör det bevaras åtskilt från luft och fuktighet. Ytterbium attackeras snabbt av utspädda mineralsyror och långsamt av vatten. Metallen har tre strukturella former med omvandlingstemperaturerna -13°C och 795°C. Naturligt ytterbium är en blandning av sju stabila isotoper. Sju instabila isotoper är kända. |
Användning |
Ytterbium kan antagligen användas som legeringsmetall till stål för att göra stålet finkornigare och öka dess styrka. En av isotoperna används som strålningskälla för portabla röntgenapparater som då inte behöver använda elektricitet. |
Förekomst |
Ytterbium liksom de andra jordartsmetallerna förekommer i många mineral. |
Framställning |
Kommersiellt framställs ytterbium ur monazit som innehåller 0,03% ytterbium. Jonbyten och avancerad lösningsteknik har på senare år förbättrat separationerna av de sällsynta jordartsmetallena från varandra. |
Övrigt |
Ytterbium har låg giftighet. Ett gram kostar ca 7000 kr (1996). Ytterby, nära Vaxholm, där många jordartsmineral har hittats, har gett namn åt de sällsynta jordatsmetallerna erbium, terbium, ytterbium och yttrium. |
|