Symbol |
La |
Oxidationstal |
+3 |
Densitet |
6,15 kg/dm3 |
Smältpunkt |
920°C |
Kokpunkt |
3455°C |
Upptäckt |
Det var Mosander som 1839 utvann lanthana, lantanoxid, ur orent ceriumnitrat och därmed upptäckte grundämnet. |
Egenskaper |
Metallen är silvervit, smidbar, böjlig och så mjuk att den kan skäras med kniv. Lantan är den mest reaktiva av de sällsynta jordartsmetallerna. Den oxiderar snabbt i luft. Kallt vatten attackerar lantan långsamt, hett mycket snabbare. Lantan reagerar direkt med kol, kväve, bor, selen, kisel och halogenerna. Naturligt lantan är en blandning av två isotoper. Man har hittat tjugotre radioaktiva lantanisotoper. |
Användning |
Lantanföreningar används i bildindustrin för studio- och projektionsbelysning. Det finns idag ett stort intresse av att göra tvättsvampsliknande legeringar med lantan för att där kunna lagra vätgas på ett säkert sätt. Sådana legeringar kan ta upp vätgas 400 gånger sin egen volym. |
Förekomst |
Lantan förekommer i jordartsmineral som cerit, monasit, allanit och bastnasit. Monasit och bastnasit innehåller 25% resp. 38% lantan. |
Framställning |
Lantanmetall i relativt ren form framställdes 1923 genom att reducera lantananhydratfluorid med kalcium. |
Övrigt |
Namnet kommer av grekiskans lanthanein - att ligga gömd. Lantans giftighet är förmodligen låg. |
|