Symbol |
Ru |
Oxidationstal |
+2,+3 eller+4 |
Densitet |
12,4 kg/dm3 |
Smältpunkt |
2334°C |
Kokpunkt |
4150°C |
Upptäckt |
Svensken Berzelius och ryssen Osann undersökte 1827 de kvarvarande resterna i en lösning av råplatina från Uralbergen Medan Berzelius inte kunde finna några ovanliga ämnen, ansåg Osann att det måste finnas tre nya metaller i lösningen. En av dessa kallade han rutenium. Tysken Klaus, som vanligtvis krediteras för upptäckten av rutenium, kunde 1844 framställa 6 g av ämnet. |
Egenskaper |
Rutenium är en hård, vit metall. Den påverkas inte av kalla eller varma syror. Men om kaliumklorat sätts till kungsvatten blir oxidationen explosionsartad. Den korroderar inte i luft men oxiderar vid 800°C. Den attackeras av halogener och hydoxider. |
Användning |
Metallens legeringar med platina och palladium blir mycket hårda och kan användas till korrosionsbeständiga elektriska kontakter. En tillsats av 0,1% rutenium till titan minskar dess korrosion hundra gånger. I framtiden kan rutenium komma att användas för att ta bort svavel från olja. |
Förekomst |
Rutenium som tillhör platinagruppen förekommer i malmer från Uralbergen och från Syd- och Nordamerika. Metallen finns också i mineralet pentlandit i Ontario, Kanada och pyroxinit i Sydafrika. |
Framställning |
Metallen framställs i en komplicerad process där slutsteget är att ammoniumruteniumklorid reduceras med vätgas vilket ger rutenium i pulverform. |
Övrigt |
Ruteniumtetraoxid är mycket giftig och kan också explodera. Namnet kommer från latinets Ruthenia som betyder Ryssland. |
|