Upptäckt |
Svensken Berzelius
och ryssen Osann undersökte 1827 de kvarvarande
resterna i en lösning
av råplatina från Uralbergen Medan
Berzelius inte kunde finna några ovanliga ämnen,
ansåg Osann att det måste finnas tre nya
metaller
i lösningen.
En av dessa kallade han rutenium. Tysken Klaus, som
vanligtvis krediteras för upptäckten av rutenium,
kunde 1844 framställa 6 g av ämnet. |
Egenskaper |
Rutenium är en hård, vit metall.
Den påverkas inte av kalla eller varma syror.
Men om kaliumklorat sätts till kungsvatten
blir oxidationen explosionsartad. Den korroderar inte
i luft men oxiderar vid 800°C. Den attackeras av
halogener och hydoxider. |
Användning |
Metallens legeringar
med platina och palladium blir mycket hårda och
kan användas till korrosionsbeständiga elektriska
kontakter. En tillsats av 0,1% rutenium till titan
minskar dess korrosion
hundra gånger. I framtiden kan rutenium komma
att användas för att ta bort svavel från
olja. |
Förekomst |
Rutenium som tillhör platinagruppen
förekommer i malmer från Uralbergen och från
Syd- och Nordamerika. Metallen
finns också i mineralet pentlandit i Ontario,
Kanada och pyroxinit i Sydafrika. |
Framställning |
Metallen
framställs i en komplicerad process där slutsteget
är att ammoniumruteniumklorid reduceras med vätgas
vilket ger rutenium i pulverform. |
Övrigt |
Ruteniumtetraoxid är mycket giftig
och kan också explodera. Namnet kommer från
latinets Ruthenia som betyder Ryssland. |