I början av 1900-talet var Kinas ställning svag. Kina var tvingat av britterna att
acceptera den förödande opiumhandeln som ledde till svåra sociala problem. I
praktiken var Kina en lydstat under starka utländska kommersiella intressen. De
västerländska härjningarna i Kina skapade en främlingsfientlighet, och beredde plats
för en nationalistisk rörelse. År 1911 utfördes en revolution av en grupp unga
intellektuella kineser. Ett nationalistparti grundades, och den siste kejsaren
tvingades abdikera 1912. Nationalistpartiet ställde sig på jordägarnas och
finansmännens sida. Under 1930-talet startade ett kommunistiskt uppror mot
nationalistpartiet. I ledningen stod Mao Zedong och hans armé kallade sig Röda
armén. På 1940-talet segrade Mao över nationalisterna som tvingades dra sig
tillbaka till det som nu är Taiwan (Formossa).
Kinesiska soldater under
inbördeskriget