Ormbunkarnas förökning

Spridningen av växternas frukter och frön sker i huvudsak på tre olika sätt.

1. Med hjälp av vinden.

En av våra vanligaste ormbunkar är stensötan. Sporerna sitter i sporgömmesamlingar på bladens undersida. När de är mogna öppnas sporgömmena, och sporerna kan spridas.

När sporen gror, växer det ut en förgrodd. På förgrodden utvecklas både hannorgan och honorgan. Från hannorganen simmar hannceller över till honorganens äggceller, och ur det befruktade ägget kan en ny ormbunksplanta växa upp.

Hos andra ormbunkar utvecklas sporerna på särskilda sporbärande blad. En sådan är safsan, som förekommer på skuggiga platser vid åar och andra vattendrag.(Bilden t.h.)

Kuriosa: Ormbunkarnas äldsta släktingar anses ha uppstått redan för ca 400 miljoner år sedan under devonperioden, det vill säga långt före dinosauriernas tid. Detta gör dem till en av de äldsta nu levande arterna.

2. Med hjälp av fåglar och djur.

Fröätande fåglar har stor betydelse för spridning av många olika växter med köttiga och välsmakande frukter. Frukternas frön passerar genom tarmkanalen utan att ha förstörts, och kan gro om de hamnar i lämplig jordmån(ex. rönnbär, blåbär). Frukter med krokar eller borst fastnar i pälsen hos djur, som på så sätt kan sprida fröna (ex. kardborre).

3. Med hjälp av vatten.

Fröspridning hos växter vid stranden och i vattnet sker med hjälp av vatten(ex. vass, al och näckros).

Stensöta - håll musen över för närbild
på sporgömmena

Näckros

Safsa